En titt i backspegeln, 1960-talet

Jag är glad att min första artikel för 1950-talet väckte större intresse på sociala medierna än jag någonsin kunde ana. Därför känns det mycket motiverande att fortsätta in på 1960-talet. Jag har många och glada minnen från den tiden. Som jag skrev i mitt senaste inlägg så var jag enligt mitt eget tycke mycket intresserad och engagerad i vår (pappas) verksamhet. Första halvan av 60-talet fortsatte Pappa med körningar för TVH eller som det hette på svenska Väg och Vatten med sin enda lastbil. Uppdragen var både gällde underhåll men även infrabyggande av nya vägar. Bland annat byggdes riksväg 13 från stadsgränsen framtill Högsved. En liten episod från min sida som jag kommer ihåg var när jag ”deltog” i arbetet med min lilla trälastbil genom att flytta lite grus på vägbygget.

 

Jag kommer ihåg att jag fick lön också för arbetet av ”TVH” i ett kuvert som levererades hem åt mig. Det tog några år innan jag fick reda på att lönebetalaren inte var TVH utan farmor Edla. Det var förstås en liten besvikelse att det inte var TVH.

 

En annan episod från 50-talet som jag glömde skriva i senaste utgåvan hände enligt följande. Enligt mamma var jag 4 år då detta hände. Jag hade hört, eller hade en stark uppfattning om att pappa var på körning hos TVH;s gruskross i Högsved ca. 7 km från vårt hem. Jag ville komma med pappa på körningen så jag bestämde mig att jag promenerar dit, så jag ”rymde” helt enkelt hemifrån. Då jag promenerat drygt 1 km så stannade pappas kollega som kände igen mig och frågade om jag vill ha skjuts. Det var bra, för 7 km är ganska långt för en 4-åring. Jag kom lyckligt fram och fick vara med pappa på körningarna resten av dagen.

 

 

 

Jag har alltid varit intresserad av samhällsfrågor, utveckling samt även politik redan från tidiga barnsben. Det kanske framkom redan i mitt första uppslag. Det har fortsatt hela livet ända till idag. Så jag har alltid haft åsikter om politiska frågor men aldrig varit engagerad i politiken, det skulle vara alltför långtråkigt för mig.
Men jag uppskattar människor högt som är villiga att engagera sig i politiken.

Vi som är födda på 50–60-talet tycker att vi fått uppleva en mycket lycklig uppväxttid.

 

Jag har diskuterat med en del kamrater om detta och vi tycker alla lika. Vi har troligen fått uppleva den mest positiva samhällsutveckling under hela Finlands historia. Fast livet inte var speciellt överflödigt under vår uppväxttid, så kändes den som en mycket trygg och positiv tid då det kändes som om allting gick mot det bättre. Den starka ekonomiska tillväxten under den här tiden har fört med sig en positiv anda i hela samhället. En stabil värdegrund för hela samhället som hela samhället stod bakom var som det heter på finska;” koti, uskonto ja isänmaa”. Finland var starkt förankrad i dessa värderingar under denna tid vilket skapade en enorm trygghet.

 

Den enda korta oroliga perioden, även för oss barn, var Kuba-krisen i oktober 1962. För övrigt så blev ju John F Kennedy en stor visionär och samhällshjälte inte minst genom att lösa Kuba-krisen.

 

En av de mest världskända visionerna är John F Kennedys vision:

 

John F. Kennedy offentliggjorde sin vision om att USA skulle landa en människa på månen innan 1960-talets slut i ett tal till den amerikanska kongressen den 25 maj 1961. Talet hölls inför en gemensam session av kongressen och är känt som ett av de mest ikoniska uttalandena i rymdkapplöpningens historia.

 

Detta mål blev starten på det amerikanska Apollo-programmet, som kulminerade med månlandningen av Apollo 11 den 20 juli 1969.

 

Naturligtvis var det också en mycket stor tragedi och nyhet då JFK blev mördad 1964. Jag kommer exakt ihåg tillfället då jag fick höra om nyheten.

 

 

Som följande lite allmänt om utvecklingen i det finska samhället under 1960-talet.

 

Då mitt stora intresse redan då var att följa med vad som händer i samhället, så har jag samlat lite material nedan från olika källor för att belysa utvecklingen.

 

Finland på 1960-talet

 

Allmän samhällsutveckling

 

1960-talet var ett viktigt årtionde i Finlands moderna historia, präglat av sociala, politiska och ekonomiska förändringar. Här är några centrala händelser och trender som formade det finska samhället under denna tid: Källa Wikipedia

 

Den efterkrigstida politiska situationen var mycket utmanande för Finland både på 40- och 50-talet. Det stora problemet var den enligt fredsavtalet utsedda kontrollkommissionen som leddes av Sovjetunionen. Kommissionen påverkade finsk politik genom att påverka så att kommunister fick nyckelpositioner i politiken.

 

Även om Finland formellt förblev en demokrati, präglades denna period av politiskt tryck och självcensur.

 

I media och kultur undveks kritik mot Sovjetunionen, och den så kallade “Finlandiseringens frö” såddes.

 

Finlandiseringen var som starkast under President Urho Kekkonens tid.

 

Citat från Wikipedia;

 

President Urho Kekkonen
Urho Kekkonen var president under hela 1960-talet (och ända till 1981). Hans politik, särskilt vad gäller relationerna med Sovjetunionen, var central i finländsk utrikespolitik. Hans linje kallades ofta för “Finlandisering”, dvs. en balansgång mellan väst och öst under kalla kriget.

 

Finland och Sovjetunionen – Vänskap, samarbete och bistånd (VSB)–avtalet
Avtalet, som hade tecknats 1948, fortsatte att prägla 1960-talets relationer med Sovjet. Under Kekkonens ledarskap stärktes banden ytterligare, vilket ibland kritiserades som att det begränsade Finlands utrikespolitiska självständighet.

 

Ekonomin

 

📈 Ekonomisk tillväxt och modernisering

• Stark BNP-tillväxt:
Finlands ekonomi växte snabbt under större delen av 1960-talet. BNP ökade i takt med industrialisering och ökad export, särskilt av skogsprodukter (papper, trä, massa) och metallprodukter.

• Industrialisering:
Övergången från jordbruk till industri och tjänster gick i snabb takt. Jordbrukssamhället ersattes av ett mer urbaniserat och industriellt samhälle.

• Exporten ökade:
Finland var starkt beroende av export, särskilt till Västeuropa och Sovjetunionen. Handelsavtalen med Sovjet var viktiga för ekonomin – både som marknad och källa till billig energi.

• Stark urbanisering:
Folk flyttade i stora skaror till städerna i jakt på jobb i industrin. Detta skapade både ekonomisk dynamik och sociala spänningar.

• Brist på jobb – utvandring:
Trots tillväxten räckte inte jobben till alla, särskilt på landsbygden. Därför utvandrade hundratusentals finländare till Sverige under 60-talet för att arbeta inom industrin där.
________________________________________
💼 Ekonomisk politik och reformer
• Statlig intervention:
Den finländska staten spelade en aktiv roll i ekonomin, bland annat genom investeringar i infrastruktur, energi och utbildning.

• Utbyggd välfärd:
Ekonomisk tillväxt möjliggjorde nya sociala reformer – till exempel infördes allmän sjukförsäkring 1964 och pensionssystemet förbättrades.

 

Jag hade inte BNP utvecklingen för 50-talet i mitt tidigare inlägg men nedan kan du se BNP utvecklingen både för 50- och 60-talet.
• 📊 Finlands BNP per capita under 1950-talet

 

 

Dessa siffror reflekterar en stabil ekonomisk tillväxt under årtiondet, med en genomsnittlig årlig ökning på cirka 3,9 %. Denna period präglades av industrialisering, ökad export och återuppbyggnad efter kriget.

 

• Under perioden 1960-talet upplevde Finland en betydande ekonomisk tillväxt, vilket återspeglades i en kraftig ökning av BNP per capita.

• 📊 BNP per capita i Finland (1960–1970)

 

 

• Källa: Federal Reserve Bank of St. Louis IndexMundi+1IndexMundi+1FRED
📈 Årlig tillväxttakt (i procent)

 

• Finlands BNP per capita växte med en genomsnittlig årlig takt på cirka 5,2 % under denna period. Den största årliga ökningen inträffade 1969 med en tillväxt på 9,66 % .IndexMundi

 

När man ser på siffrorna och statistiken här ovanför blir man nog minst sagt ledsen. Nu då Finland inte fått uppleva någon större tillväxt under de senaste 20 åren så har detta naturligtvis haft en negativ utveckling för den statliga skuldsättningsgraden.

 

Nedan en jämförelse hur Finlands statsskuld utvecklats jämfört med BNP.

 

Källa: Statistikcentralen

 

År            % av BNP

1975        6,5

1980        11,2

1985        15,8

1990        13,8

1995         55,2

2000         45,1

2005         42,1

2010         50,1

2015         68,8

2020         75,3

2024         82,1

 

SKULDEN v.s BNP har vuxit från första mätningen på 6,5 % vid året 1975 till året 2024 på 82,1 %.

 

Transport- och logistikbranschen på 60-talet

 

Jag börjar med trenderna i den tekniska utvecklingen av lastbilarna. De ledande lastbilarna var, Scani-Vabis, Volvo och Mercedes och de finska märkena Sisu och Vanaja. Men det fanns även några idag lite mera udda lastbilar som till exempel, Magirius-Deutz, Steyer, Bedford samt Ryska GAZ. För lastbilstillverkarna handlade det i första hand att kunna bygga så hållbara och effektiva lastbilar som möjligt och där var nog Scania och Volvo ledande. I detta skede var det nog fortfarande noll fokus på chaufförens bekvämlighet och komfort. Två saker var totalt undermåliga, det ena var ljudnivån i hytten. De flesta lastbilar var så kallade långnosade bilar med hytten bakom motorn. Det betydde att det enbart fanns en oisolerad plåt mellan motorrummet och hytten. Då förstår man att oljudet blev nästan olidligt. Som hobby gjorde jag egen ljudisolering för att förbättra ljudnivån. Det andra var den otillräckliga värmen i hytten, därför lades ofta en extra värmare i hytten. Ett bra alternativ var värmebatteriet från den ryska personbilen Pobeda. Det var otroligt skönt med en sådan värmare då vi på den tiden kunde ha till och med – 30 grader på vintrarna.   Det dröjde ända till 70-talet innan man började utveckla lastbilen även med tanke på chaufförens bekvämlighet och komfort.

 

Allmänt on transport

 

Enligt uppgifter från Autoalan Tiedotuskeskus var det totala antalet registrerade lastbilar i Finland vid slutet av varje år under 1960-talet:

 

• 1960: 183  409
• 1961: 219  148
• 1962: 261  041
• 1963: 303  124
• 1964: 373  052
• 1965: 451  731
• 1966: 502  578
• 1967: 547  573
• 1968: 576  917
• 1969: 638  760

 

källa: aut.fi

 

🚛 Yrkesmässig trafik

Enligt en uppskattning från 2015 var över hälften av lastbilarna i Finland under 1965 i yrkesmässig trafik. Det innebär att cirka 22 000–23 000 av de registrerade lastbilarna användes för kommersiella transporter. Detta reflekterar en tid av stark industrialisering och urbanisering, där behovet av effektiva transportlösningar var stort.

 

🔧 Teknisk utveckling och marknadsdynamik

Under 1960-talet började lastbilarna bli större och mer specialiserade. Tidigare dominerade lättare tvåaxlade fordon, men nu ökade andelen tyngre fordon med högre lastkapacitet. Exempelvis var över 40 % av alla lastbilar i Finland under denna period i viktklassen 7–8 ton. Populära märken inkluderade Scania-Vabis, Volvo, Mercedes-Benz och Sisu. Samtidigt började även dieselmotorer bli vanligare i lastbilarna, vilket förbättrade bränsleeffektiviteten och prestanda.

 

📈 Sammanfattning

Under 1960-talet växte antalet lastbilar i Finland från cirka 183 000 till över 638 000. Av dessa var en betydande andel i yrkesmässig trafik, vilket speglar den ekonomiska tillväxten och behovet av effektiva transportlösningar under denna period.

 

Internationella transporter:

 

Finlands första utrikestrafikant var Feeliks Vallo(19.1.1895-22.11.1953) från Torneå.

Året 1925 utförde han troligen Finlands första utrikestransport med lastbil från Torneå till Haparanda. Det fanns ingen bro mellan Torneå och Haparanda, men en liten färja användes för att komma över till svenska sidan.

 

När utrikeshandeln avreglerades under 1950-talet så började det växa fram alternativ till sjötransporterna. Då Finland år 1961 blev associerad medlem i Europeiska EFTA (European Free Trade Association) så ökade behovet av alternativa export- och importtransporter. Redan år 1958 började Lastbilsförbundet utreda via IRU om möjligheterna att påbörja utrikestransporter inom Europa.

 

IRU står för International Road Transport Union (Internationella vägtransportunionen). Det är en global branschorganisation som representerar och stödjer företag och föreningar verksamma inom vägtransportsektorn.

 

I och med förhandlingarna med IRU kunde Lastbilsförbundet bli del av tullsystemet TIR.

 

TIR är ett internationellt tulltransportsystem som underlättar godstransporter över flera landsgränser utan att behöva tullklarera vid varje gränsövergång. Det bygger på ett standardiserat tullprocedursystem och ett garantisystem som förenklar, snabbar upp och säkrar internationella vägtransporter.

 

En av de första och modiga trafikanterna var Abert Norrgård som redan år 1959 påbörjade med transporter mellan Helsingfors och Tromsö i Norge. Som tur laster kördes Pauligs frysgods till butiker i norra Finland och som retur lastades djupfryst fisk.

 

Den allra första transporttillståndet anhöll och fick trafikanten Nils Lindqvist från Närpes. Det första tillståndet gällde endast för 8 tur- och resor till Hamburg.

 

Vägtransportavtalet mellan de nordiska länderna slöts 1959 och då blev det möjligt att anhålla tidsbundna trafiktillstånd till dessa länder, vilket Nils Lindqvist och Ola Malm anhöll och även beviljades. Tillståndet gällde för 4 dedikerade lastbilsekipagen.

 

Men den som påbörjade med kontinuerlig linjetrafik utomlands var Eino Mikkola tillsammans med speditionsföretaget Finnexpress Oy. Tillståndet gällde för linjen Helsingfors – Paris och gick ännu i detta skede via Haparanda. Det kontinuerliga utrikestransporterna till Mellan-Europa hade börjat.

 

Åkerierna som fick kontinuerliga utrikestrafiktillstånd var till antalet 27 år 1960.

 

Ahola Transports utrikestransporter uppstartades år 1973 och jag kommer att behandla detta i mitt nästa avsnitt för 1970-talet.

 

Vårt Företag Helge Ahola som ”enskild företagare”:

 

Pappa Helges verksamhet var fortfarande i början av 60-talet som enskild företagare och trafikant med en lastbil. Huvuppdragsgivare var Väg och Vatten (TVH). När pappa köpte sin första lastbil 1955 av Fride Nyberg så ingick i affären även aktier i lastbilscentralen Kokkolan Autoilijat vilket gav möjligheter att utföra transporter även där. Under lugnare perioder för TVH så var detta ett bra tillskott. Pappa Helge var en entreprenör som ville komma vidare och därför hade han som vision att i något skede utveckla verksamheten till ett åkeri med flera lastbilar.

 

Ganska fort kom han underfund med att det inte skulle ske genom lastbilscentralen utan absolut skulle verksamheten bygga på egen verksamhet direkt mot kund.

 

Övergången från 50- till 60-talet var ekonomist framgångsrikt trots bara den ena lastbilen. Huvudorsaken var köpet av en ny Scania-Vabis L-51 som var en mycket bra och ekonomisk bil.

 

Året 1962 gick pappa samman med sin svåger Nils Snellman och skaffade en grävmaskin samt en lastbil till bolaget Snellman & Ahola. Det gemensamma bolaget handhade mindre helhetsuppdrag för infrabyggen som vägar och liknande.

 

Pappa fortsatte samtidigt sin egen verksamhet som tidigare med den egna lastbilen för TVH.

 

Målsättningen och visionen var fortfarande att kunna utveckla verksamheten till ett åkeri med flera lastbilar.

 

Året 1965 kom möjligheten då pappa slöt ett avtal med oljebolaget Oy Union-Öljyt Ab gällande bränsletransporter. Bränsletransporterna komma att bli en riktig framgångsfaktor för vår verksamhet ända fram till 1990-talet.

 

I detta skede sålde pappa sin andel i Snellman& Ahola till sin svåger Nils. Företaget Snellmans Gräv lever fortfarande vidare och drivs av min kusin Stefan.

 

Detta var en intressant tid och från första början så fick jag följa med pappa och chaufförerna på körningarna.

 

Jag var ju redan då otroligt intresserad av verksamheten och att den skulle löpa bra.

Därför hade jag alltid bråttom hem från skolan för att hinna med på någon resa till landsbygden. Som belöning fick jag någon gång köra lite också men endast då jag var tillsammans med pappa. Ibland drog resorna ut på tiden så att vi kom hem först tidigt på morgonen. Men ändå så att jag alltid hann till skolan. Alla gånger så fanns det inte tid för att duscha och byta kläder så jag kunde eventuellt lukta lite olja. Men det var väldigt roligt och lärorikt, och intresset växte sig större och större för att vara en del av detta.

 

Året 1965 anställdes den första chauffören någonsin i vår verksamhet. Jag kommer inte ihåg hans namn men jag kommer ihåg lönen, 3 mark i timmen. Däremot kommer jag ihåg vår andra chaufför, Matti Lehtimäki. Med Matti blev jag ” kollega” då jag åkte med honom på många resor. Det är ju klart, att om man är 11 år och intresserad av ”business”, så måste man känna till sådana viktiga saker som till exempel chaufförslöner.

 

I slutet på 1960 förverkligades pappas vision så att verksamheten blivit till ett åkeri med totalt 4 tankbilar.

 

Under den tiden började jag även fundera på visioner för vårt företag och hur vi kunde utvecklas i framtiden. På den tiden fanns det flera fina förebilder inom tankbilssektorn, till exempel A.K. Sarpo från Seinäjoki som hade ett 50-tal tankbilar för Nestes transporter. Ett annat företag var Viinikka som utförde flytande kemikalietransporter. Bägge företagen hade jättefina och nya bilar och därför var de föremål för min beundran.

 

På den första bilen fanns igen mätare så leveranserna bestod av minst en sektion per leverans. Med denna bil var det endast möjligt att leverera bränsle till bensinstationer och ingen värme olja till hushåll.

 

Det finns harmligt nog inget foto av hela ekipaget med släpvagn. Släpet hade lösa enskilda tankar på flaket.

 

 

 

 

 

Nedan tankbilsekipaget som var en god tjänare. Jag fick göra många resor med denna tillsammans med pappa och chaufförerna då jag inte var i skolan. Ibland kunde det hända att man fick köra en bit på nätterna. Eventuellt var detta en liten motivator till varför man ville följa med på resorna.

 

 

 

Jag med pappa Helge och Matti Lehtimäki samt kollegor från Kuortane på väg hem från Helsingfors. Jag kommer väl ihåg denna resa, det var år 1966. Det var midsommarveckan, vi har hämtat bensinlast undantagsvis från Helsingfors på grund av någon strejk.

 

Mina sommarjobb

 

Min egen arbetskarriär började som 13 åring på Nordisk bil. Nordisk bil sålde både Scania–Vabis lastbilar samt även personbilar, SAAB och Wartburgh. Arbetsuppgiften var ”springpojke” som var vanligt på den tiden. Min första månadslön var 30 mk, inte så mycket, men jag var mycket tacksam för möjligheten att komma med i arbetslivet.

 

Följande sommar fick jag jobb på AKKU-TEHO som batterireparatör och montör. På den tiden reparerade man batterierna genom att öppna cellerna för byte av mellanläggen. Arbetskläderna måste vara av så kallat terlylentyg. Om man använde till exempel jeansbyxor så brände batterisyran sönder byxorna. Om detta skedde så kunde det hända att man fick åka hem i bara kalsonger. Terylenbyxorna höll för batterisyran så det blev inga hål på byxorna.

 

Följande sommar fick jag anställning på Union-servicestation Hakalax & Nyblom.

 

På den tiden erbjöd bensinmackarna omfattande service. Idag kan man knappt köpa olja från en bensinstation, däremot finns det nog flera sorter av yoghurt.

 

Vi tankade bilarna, tvättade vindrutorna, kollade lufttryck i däcken med mera.

Själva servicen och underhållet handlade om oljebyte, smörjning av underreden samt biltvätt. Det som också erbjöds på servicestationer var så kallad rostskyddsbehandling.

 

Efter avslutad medborgarskola fortsatte min karriär som säljare och serviceman på Union-stationen som ägdes av min farbror Leif Sundholm. Det var en mycket lärorik period där man fick lära sig vad kundservice hade för betydelse.

 

Mina fritidsintressen på 60-talet

 

Det största fritidsintresset förutom arbetet var nog fotbollen. Den på 1960-talet uppstartade föreningen GBK hade en så kallad knatte-liga i Gamlakarleby och Karleby. Alla stadsdelar och byar hade sina egna lag och vår stadsdel Närvilä hade också ett lag ”Närvilä Tolouse”. Det var jättetrevligt och via detta så lärde man känna ungdomar i andra byar och stadsdelar.

 

Ett annat intresse var förstås att tvätta och fixa lastbilarna, tankbilarna skulle ju alltid vara rena och representativa.

 

 

Hoppas du orkade läsa ända hit.

Ha en trevlig sommar.

 

 

Hans Ahola,
Styrelseordförande
Ahola Group